karnaklurar.blogg.se

Det är lite kompicerat. Jag är en sån där lättrörd mespropp som bölar för minsta lilla. Alltså inte bara om det är ledsamt och sorgligt utan även om det är roligt, om nån är snäll mot mej, om något är väldigt vackert, om jag har tur med vädet eller om jag klarat att cykla uppför en jobbig backe som jag inte trodde jag skulle klara. Eller om någon annan drabbas av glädje och/eller sorg...ja, då öppnar mina tårkanaler sig på vid gavel.

 

Så funkar jag när allt är som det ska. Ibland är det ju inte det. Som det ska, alltså. Ibland, särskilt på våren, kommer det lite deppighet och det första jag märker det på är att min goa gråt försvinner. Det låter väl vrickat men så är det, i alla fall. Och jag saknar den så. Den är lite som en säkerhetsventil och när den inte funkar... ja, då... mår jag inte bra.

 

Men idag funkade den igen! Jösses, vad jag bölat! Riktigt fulgråtit och det var såååååå efterlängtat och skönt! Orsaken? Det kom ett fullkomligt oväntat paket med posten med den finaste, kärleksfullaste julklapp (hahha, nu bölar jag igen!) man kan tänka sig. Proppfull med sparkar i ändan och välkomna baktankar och, som sagt, kärlek! Tusen tusen tack, min sötaste Shirley & Co!!!

För övrigt har det lagats fisksoppa här idag. Finns inte många maträtter som låter så o-inbjudande som fisksoppa, eller hur. Men denna är riktigt god och dessutom viktväktarvänlig, gjord i en handvändning. Receptet kommer endera dan men inte idag för nu ska jag förbereda en deg som ska färdigställas i morgon.

 

Puss o kram o hela köret! Eller KÖRET! som vi brukar förkorta det 😘