Higgins och Wodehouse
Vi är hundmänniskor. Som eventuellt håller på att bli kattmänniskor. Åtminstone då och då. Saken är den att min bästa kusin har barnbarn i kungliga huvudkommunen. Understundom ska de besökas och då vill Higgins ha sällskap. Och vilka skulle vi vara som missunnar honom det? Nä, vi (jag, hmmm) sa “Vi kommer och bor hos honom, det blir lite som att hyra en semesterbostad fast utan att betala hyra”. Saken är den att den hulde maken reagerar på pälsdjur ibland så därför vill vi hålla vår egen lägenhet fri från katthår och kunde därmed inte ta hem honom till oss. Alltså bor vi nu hos Higgins.
Han är norsk skogskatt och stor och vacker som ett lodjur! Han är lika vänlig, lugn, kärleksfull och trevlig som han är stor och perfekt i vikt enligt hans livmedikus. Och i morse när han hoppade upp i min säng så var det liksom ett kvitto på att vi duger som sällskap. Jag vet ju att det inte alls är lika självklart för en katt att gilla läget som det är för en hund. Känns lite hedrande.
Det är avkopplande att vara så här lite på semester. Du vet, hemma finns ju alltid nåt man “måste” ta tag i. Så är det inte här så jag botaniserade lite i bokhyllorna och hittade ett gäng böcker av min första och största favoritförfattare, PG Wodehouse. Jag minns fortfarande när fröken Mårtensson på Lorensborgs bibliotek introducerade honom för mej ungefär 1968, jag var sisådär tretton år. Jag lånade boken, gick hem och skrattade ihjäl mej tolv gånger den kvällen och återvände dagen efter och ville ha en ny! Jag har läst och läst om honom sedan dess. Idag började jag läsa om Ring på Jeeves för säkert tionde gången. Kom till sidan nio och… ja, sen kom jag inte längre som jag skrattade. Kolla här hur han målande, dråpligt, språkekvilibristiskt och meningsbyggnadsfulländat beskriver, i ett enda stycke, hur en kvinna blir änka två gånger. Läs och njut!
En annan semestervana är att spela 5000. Vill bara ödmjukt informera om att det står 3-1 till en viss bloggare.
Köret!