Marsch, piff, puff, paff

Jodå, vi kom iväg till Sönderborg igår. Dessutom mestadels torrskodda. Vi hade inga direkta planer, ville egentligen bara återse staden där vi var för cirka tjugo år sedan när vi låg med husvagnen på en camping som heter Lärkelunden utanför stan. Då åt vi mexikanskt på en sylta nere vid hamnen och drack ölen Sol för första gången. Vi hittade tillbaka till den men den var inte mexikansk längre och hade blivit mycket flottare.

Men! Och nu ska ni höra! Vi är väldigt förtjusta i marschmusik båda två. Rentav så mycket att våra första år tillsammans spelade vi marschmusik och drack skumpa varje fredag för att fira att det var helg! Ja, det låter väl inte klokt men så var det. Fråga grannarna! För man spelar ju inte marscher på låg volym, heller. 😉

Men ingenting slår ju att få höra det in natura, känna stämningen, se de blanka blåsinstrumenten, känna trummorna i marken och se tamburmajoren anföra hela orkestern! Det är otroligt häftigt och vi blir båda så berörda.

I går, precis när vi rundade hörnet in på gågatan, fick vi se några blanka instrument neråt rådhustorget till. Vi hörde att de stämde, vi tittade på varandra och galopperade nerför gatan för att få bra platser. Det var två olika grupper med ungdomar (vi tror de var sjöscouter) och fyra gubbar med säckpipor. Den yngsta såg ut att vara ca åtta år, den äldsta kanske tjugo. Och de var riktigt duktiga.

Mot slutet vällde ett gäng kostymklädda herrar ut från Rådhuset, det visade sig vara borgarrådet som delade ut medaljer till de som varit med länge. En rolig sak var att när de utbringat ett trefaldigt hurra så lät det: HURRA HURRA HURRA! PIFF, PUFF, PAFF! Sedan marscherade de iväg med tamburmajoren och musikkårerna i spetsen och vi, och faktiskt flera med oss, torkade lite svett från ögonvrårna.

 
Är man i Sönderborg måste man också till Dybböl mölle. Den har blivit en symbol för danskarnas tapperhet i kriget 1864. Den ligger väldigt vackert och naturen och utsikten är väl värt en liten omväg på väg till/från Sönderborg och ön Als.
 

Det blev en lång dag igår också så idag har vi tagit det lugnt igen. Efter lunch var det ett litet uppehåll mellan regn- och HAGELskurarna så då for vi in till en liten inomhusloppis där den hulde maken införlivade fyra nya snapsglas till glassamlingen. På faten på toalettbordet utanför låg pioner. Jag är inte expert men dessa var definitivt Sarah Bernhardt. De känns igen på doften av nybakat vetebröd! Fullkomligt underbara!

Sen blev det en glass nere i hamnen och nu ska det fixas några varma mackor till kvällsmat. Lunchen bestod av halvfabrikat igen, tarteletter med hönse- og asparagesfylld (krustader med kyckling- och sparrisfyllning). Det är en klassiker som serveras som förrätt när danskarna firar något. Kenneth är uppfödd på dem och älskar dem fortfarande! Och nä! Det är inte potatissallad till! Det är äpple! 😉🍎

 
Köret!
 
 

Kommentera här: