Man tänker att man ska sammanfatta dagen när man kommer hem men så kommer John Blund, eller Ole Lukkøje som han heter här, och bankar en på axeln och VIPS är man på en annan planet och sover som en gris. Känns det igen? Ja, tänkte väl det. Så här kommer gårdagens blogg.
Vi körde hemifrån lite efter kl 9 med kursen inställd på Ribe där vi bara varit på genomresa tidigare. En så söt liten stad med domkyrka, små gamla hus och en gågata utan H&M, Lindex och KappAhl, tack o lov. Domkyrkan från 1200-talet är förvånansvärt liten med mycket moderna målningar och mosaik i koret. Jag har inte riktigt bestämt om jag tyckte om den blandningen eller inte.
Det blev en pizza och inköp av en liten handväska på gågatan. Och till Kenneths stora förtjusning låg det ett pampigt Odd Fellowhus precis vid parkeringen! De tre länkarna fanns både på grindar och staket så det var ingen tvekan om vem som huserade där.
Vi körde vidare till Römö, en ö i Vadehavet dit man kan köra med bil. Man ska inte tro att man kan komma ner till stränderna på ön utom där det är särskilt avsett för gemene man. Det är vanligt i Danmark att man kan köpa en bit mark ända ner till stranden och då har inte allmänheten tillträde dit. Till skillnad från Sverige där man i princip inte kan stänga andra ute. Jag respekterar att vi gör olika men det är ju absolut så att jag gillar den svenska modellen bättre.
Men det finns en gigantisk strand för allmänheten också på västra sidan, mot Nordsjön och när jag säger gigantisk så är det en underdrift! Det är snarare Danmarks Sahara vid kanten av Nordsjön. Man kör ut på stranden med bil, kör så nära vattnet man vågar med tanke på att man kan fastna i sanden och sen går man resten av vägen till vattenbrynet. Där är mycket aktivitet med folk som kitar, windsurfar, flyger med paragliders och drakar och badar så klart. Det känns som att detta är ett ställe man måste se för att ta in dess speciella storhet. Gör det! Åk dit!
Vi drog vidare längs Vadehavet och hamnade i Mögeltönder, ni vet dit prins Joacim och Alexandra förvisades när de gift sig. Nä, jag vet inte om de förvisades men det känns ju lite så för längre från Köpenhamn kan man inte komma. Det var en oändligt söt liten by som helt kretsar kring slottet. Husen är gamla och välskötta med rosor och gammeldags rabatter och det var mycket rent och välkrattat överallt. Tyvärr hade klockan blivit mycket så vi körde bara igenom och tog lite foton som nog kommer att locka oss dit igen. Byn verkar vara väl värt ett längre besök.
Ja, det blev en lång och innehållsrik dag. Vi sladdade in på ett Superbrugsen strax innan stängningsdags för att skaffa lite kvällsmat. Det blev tre rejäla smörrebröd som vi delade och sen…. ja, sen var det nästan sängdags.
Idag är det Danmarks grundlovsdag, dvs deras motsvarighet till nationaldagen. Danskarna är verkligen ett flaggande folk och jag hade stora förväntningar! Ett flaggminne härifrån är när Kenneths mormor begravdes. Då körde flera anhöriga hem och hissade flaggan i topp innan de anslöt till begravningskaffet. Det är respekt! 🇩🇰
Från vårt hus ser vi femton (!) flaggstänger, de flesta försedda med vimplar av den sorten som är röda med ett vitt kors. Det är fint men nu ville jag se femton hissade flaggor! Så klockan åtta stod jag på terrassen och räknade ner….och ingenting hände! Inte en enda flagga hissades! Va sjutton??? Nåja, jag somnade om efter frukost och när jag vaknade igen klockan tio så var i alla fall två flaggor hissade och de har jag glatt mig åt hela dagen! “Der er et yndigt land…”
En annan sak att fira är att det idag är nio år sedan jag slutade jobba. Jag kan lätt säga att jag är som gjord för detta livet. Har inte haft några som helst problem att sysselsätta mig eller att få tiden att gå. Vi blev visserligen inte rikare på kuppen men vi fick definitivt ett rikare liv! Det är jag mycket tacksam för!
I morgon är en annan dag, som Christer Björkman sjöng. Vi får se vad vi hittar på då!
Köret!
